Bloggen har blivit gammal…

Jag har blivit äldre….

Men tillsammans ska vi göra nya tag. En så kallad förnyelse på gammalt skinn…

För det är väl så det är i livet med? Allt är nytt som inträffar i framtiden även om objektet i sig självt är gammalt och har varit med i svängarna ett tag.

Hade ett helsike att komma åt min föregångare som skrivits med hjärta och omtanke. Alla ensamma, sömnlösa nätter vi tillbringade tillsammans. Det var ju trots allt vårt verk. Mitt och min blogg alltså;)… Ett tag trodde jag det var kört. Att allt jag plitat ner var för evigt förlorat i den stora cybervärlden. Oåtkomligt för en fortsättning tillsammans. Men… Mirakel sker… Till slut så blev vi enade igen för en fortsättning tillsammans ett tag till i livet. Har dock valt att flytta den till nya breddgrader på egen server där man själv har kontroll över allt som sker och skrivs i framtiden.

Nu är den min, bara min.  Så nu ser vi bara framåt med ett leende i backspegeln. Allt som funnits finns kvar. Förevigade i skrift och tankar. Framtiden är dock ett oskrivet blad som bara väntar på att fyllas på med nya minnen, tankar och äventyr.

Passar samtidigt på och skickar ett stort tack till min sambo som fått göra grovjobbet med domän och flytt av alla gamla inlägg. Lite justeringar finns kvar att göra. Fattas bilder på vissa inlägg och sidan är under konstruktion så hur den kommer att bli kan bara framtiden utvisa.

Vinterdvalan har börjat lägga sig… Kan man gå i däck så totalt under mörker och kyla? Hade antingen behövt vara en brunbjörn så jag fått gå i ide över vintern eller en spanjorska som bor i soligare breddgrader året om. Det sistnämnda får man börja spara till ålderns höst tror jag…

Set att jag varit superduktig på att uppdatera bloggen  …Not…

Har haft en tung, tung period… Trots allt så har denna vinter till trots gått relativt bättre, eller skulle nog våga påstå att den gått bättre än någon annan vinter hittills. Till och med jag som undviken allt som är mindre än +25 har varit ute och långpromenader i ur och skur och även om temperaturen under vinterns gång har passerat -25 med råge många gånger så har jag varit ute… Det mest förvånande är att trots det skiljer sig hela 50 grader på min idealtemp så har jag inte frusit när jag knallar. Fattar det knappt själv.

Så ny får jag ta ett nytt försök med bloggen, kan ju hända att det börjar rulla på med fantasin med så småningom … Om inte det vill sig denna gång så stänger jag ner ”skiten” och låter den förfalla. Har även blivit av med mina pengar som funnits på metrokonto, för hör och häpna en gång i tiden hade jag mycket läsare sen gick det utför och jag har full förståelse för att min läsarkrets svek mig. Jag hade gjort likadant. Men jag hoppas Metro skänkte bort min pott till nåt välbehövligt. Finns ju så mycket hjälp som behövs i världens alla hörn. För behöll de pengarna så blir jag ledsen…

Ha nu en riktig fin fortsättning på dagen, för det tänker jag ha i detta underbart vackra väder.

Snart, snart…. Fortare än vi anar så är vi där igen, även om det just nu känns som mission impossible….Snön har nog smält till Juni i alla fall kan vi ju hoppas…

I aftonbladet kan man läsa att Kvinnor offrar fötterna för snygga skor.

Jag älskar skor men vet oxå hur viktigt det är med skor som är sköna.

Känner jag att en sko inte kommer att kunna gås in i så skiter jag hellre i den skon än att plåga mig genom en annars trevlig dag/kväll, vilket bara resulterar i att mina tankar är koncentrerade till mina ömma fötter.

Går själv mycket i högklackat, älskar det och just nu är det extra förmånligt när platån är inne och likaså kilklacken. Då känns inte höjden jobbig för det komplementerar skillnaden mellan häl och tå. Sen har jag ju den turen att jag har en liten fot så jag behöver inte klämma in fötterna i ännu mindre skor än det jag har.

Varva skor är ju ännu bättre. Vi som tycker om att gå i för höga klackar kan ju som bekant få en kort hälsena och en vadmuskel som inte riktigt räcker till. Och den skadan är svår att återställa även om man byter mellan låg och högskor. Men jag har hittat den perfekta lösningen för mig själv.

MBT- skor heter det. Rackarns vad ont jag hade i vad och hälsena de första veckorna men nu har det gett med sig och jag känner att mina fötter är som nya igen. MBT- skorna är konstruerade så att man rullar med hela foten under gång. Från häl till tå på samma sätt som Masajerna använder sig av sina fötter när de tar sig fram under sina väldigt långa vandringar. Jag måste säga att det är ett av de bästa investeringarna vi gjort i skoväg. Inte världens vackraste skor och inte min stil alls men jag skulle inte gå på promenad en meter utan mina skor.

Låt bilden ovan tala. Så känner jag mig idag.

Inte alls som en fräsh nyponros idag inte. Känns som om jag varit med om världens partaj, domnat av och tappat medvetandet, hamnat på en kall ödslig motorväg mitt ute i ingenstans med regnet ösandes från en nattsvart himmel.

Där en enorm åkertraktor kört över mig med alla sina fyra hjul. Chauffören kom säkert ihåg att backa oxå för säkerhets skull.

Huvudet spränger, duschen hägrar med sina varma strålar. Den lockar och pockar på mig där innifrån. Kan riktigt känna hur vattnet rinner längs kroppen medans man smörjer in sig med löddrande Dovetvål som doftar himmelskt.

*poff* så kom verkligheten.

Jag ORKAR inte…Inte just nu. Jag vill bara sitta här och se sorgsen och överkörd ut. Tycka synd om mig själv, i alla fall en liten stund till.

Men snart när människans bästa vän vid såna här situvationer har gjort sitt (tackar gud för Ipren), så ska jag hasa mig in där i duschen och bli som ny igen.

Längtar faktisk nu.

Ljust, mörkt, ljust mörkt o.s.v. låter som en schackbräda men icke ens det kan det relateras till. Jag pratar väder idag och den verkar vara väldigt uppfinningsrik och opålitlig. Man har ingen aning om vad som komma skall. Har för länge sen slutat läsa väderprognoser för de ger bara mig skenlycka i slutändan, tyvärr. Det påstods att Juli skulle bli alldeles underbar med tropisk värme. Sen efte den besvikelsen så sades det att Augusti skulle bli alldeles fantastisk med varma sensommarkvällar.Men….Behöver knappt gå in mer ingående på vad som sen hände, tror att de flesta vet.

Kan säga att vi i år investerade i en alldeles underbar paviljong till gården, med myggnät och helväggar. Den har använts massor….NOT…Men den fick sig en tur i stormen när den lyftes rätt upp i luften och landade med taket ner och fötterna spretandes rakt upp i det blå. Eller ehhh grå kanske det var. Men den höll i alla fall, här kan vi snacka kvalite ut i fingerspetsarna eller kanske det heter plastpluggarna längs ner på stommen.

Mina eller ska väl säga våra (eftersom jag vill ha fina blommor men glömmer att vattna, så är det min sambos uppgift att vårda allt levande ute på gården) blommor har jag inte haft så mycket nöje av mer än när jag är ute på besök för att beskåda dessa vackra skapelser som spraklar av olika färg och dimensioner. När jag nu hunnit ut mellan regnskurarna.

Men det mest otroliga är att vi köpte tre miserabla kvistar tomatplantor planterade i lika många krukor i somras på Bauhaus. Och ordet miserabel passade mer än väl in på dem för jag skämdes nästan att bära ut dem till bilen, men hey de var billiga. Dessa har nu vuxit till enorma buskar av tomatplantor, med mer tomater än ica´s välfyllda tomatlåda har. DET kan jag säga att det gör mig nöjd. Synd bara att dessa inte hinner mogna färdigt i år eftersom solen har varit på västkusten och våra stackars tomater har försökt att sola sig i glansen av molnen istället.